Sista augusti.
Det finns de dagar då jag kan skratta åt livet, åt hur fint det är och åt den frihet som jag egentligen har men bakom den glada fasaden så finns ännu rädslan. Rädslan för att bli bortglömd, för att missa och för att börja gråta. För att börja gråta på grund av att ett annat hjärta pulserar vid ditt, för att dina fingrar istället fastnar i hennes hår och för att alla fina ord som kommer från din mun är till henne.
Jag önskar att jag vore hon, bara för att jag står tomhänt. Bara därför.
Kommentarer
Trackback
