Olivia Olsson

Det känns som att jag är gjord av brutet glas och att alla mina bitar när som helst kan splittras. Det är alltid lättare att skylla på någon annan, är det inte det? Det skulle vara lätt att säga att det var han som gjorde det här mot mig, att han blev en sådan stor del av min själ och att hans avresa från mitt liv har sänt mig bortom all kontroll. Det är ingen tvekan om att jag gav mitt hjärta till en pojke som sprang så långt bort att han aldrig mer kommer att återvända. Att lägga all skuld på honom skulle dock vara naivt, jag vill inte smickra honom på det sättet. Sanningen är den att jag var bruten redan innan han kom in i mitt liv. Nu när han är borta så är jag bara ett steg närmare att splittras.