Du är noll.
Jag hoppas att det svider, jag hoppas att ditt hjärta drabbas av svarta ilande knivhugg och att du tappar andan när du märker att du inte är någonting. Jag hoppas att din hjärna, som inte verkar fungera som den ska, fylls med sorgetankar då du inser att du är noll. För det är ju det du är, noll. Jag önskar att du får känna det du fick mig att känna för några kalla och mörka månader sen, då du valde att förminska mig till luft, då du tröck ned mig längre ned under den svarta vattenytan även fast du visste mycket väl att jag inte kunde simma.
Kommentarer
Trackback